It's so easy. Everybody's tryin' to please me.
I det solsmetiga nuet är det lätt att inte se smutsen. Finns den där eller tror jag, förutsätter, bara att det måste vara så? I någon mån nyförlöst är jag. Det är jag säker på. Det är stor skillnad. Det är inte bara vädret, jag lovar dig, det är inte bara vädret. Inga människor är helt okej hela tiden, som den gamle sa, men det är definitivt så att en hel del människor kan vara helt okej en hel del av tiden. Vilket är skönt. Förstås.
Idag ska jag delta i en uppläsning på Sundbybergs Stadsbibliotek. Minst två texter läser jag. Jag gillar att läsa högt. Jag blir inte ens nervös. Jag får snarare en minimal adrenalinkick. Den kan i sin tur få mig att darra lite i fingrarna när jag håller i texten. Det gör inget. Jag läser bra.
Jag pratade lätt pretentiöst med en ung vacker begåvad om skrivande igår och insåg när jag sa det att det faktiskt är just så: Jag skulle kunna skriva något väldigt bra om jag ansträngde mig. Att skriva har alltid varit lätt för mig. Alltid. Så jag anstränger mig inte ens. Skulle jag göra det skulle det kunna bli något som jag verkligen bryr mig om. Tror jag. Saknas gör alltså arbetsdisciplin. Jag lägger i snitt två till tre minuter på en bloggtext, kort som lång, och fem till femton på en skönlitterär A4. Lite mer arbete skulle säkert inte skada. Men jag är för bekväm. Det har jag alltid varit.
18 kommentarer:
det är det där med disciplinen. jag har också vuxendamp. finns det medicin? något slags kortison på tub? (valium eller annat lugnande kanske vore bättre. en bloody mary och en rohypnol.)
säg till om du kommer på nåt please.
Man får kedja fast sig vi datorn och sedan ta amfetamin. Då lär man kunna arbeta rätt intensivt.
/Goesta
jag tror att mitt problem är att jag är för intensiv, men inte direkt riktat mot skrivandet enbart. finner mig själv med telefonen i handen, mormor i andra änden, mat på spisen, datorn igång, femton skivor på sängen, typ dammsugaren framtagen (sällan använd)... kedjor alltså.
ps. börja med slutet, sa min mentor, men jag skriver inte kortprosa. kanske inte hjälper dig. ds.
eller bli arbetslös.
För dig handlar det inte om brist på disciplin, det handlar om prestationångest och rädslan för att stå för något. Att liksom verkligen stå för något.
Med ett hastigt utfört arbete, som dessutom (med omgivningens mått) håller en kvalitet över medel, kan man alltid vifta bort det faktum att verket inte gick till världshistorien, utan just bara höll sig strax över medelmåttans ribba, med just argumentet att du inte ansträngde dig. Du är safe oavsett vad, typ.
Om du inte klarar av att själv göra samma analys så bör du nog jobba på din självinsikt.
Men herregud vad drygt att droppa andra självgoda analyser av andra människor under ett anonymt nick.
Då kanske det är den egna självkänslan man bör arbeta på.
Att skriva något man verkligen bryr sig om är det bästa som finns. Jag skrev färdigt boken "När Mozart föddes, vad gjorde Bellman då?" för snart två år sedan, och har filat på den sedan dess. Idag bryr jag mig om den likt mitt barn (även om jag i vissa avseenden värderar min dotter lite högre). Nu borde det iaf inte dröja länge innan man kan finna den i bokhandeln, och känslan är fantastisk!
Less is more.
Det är nog sant, det där som du säger.
Det som skiljer mängder av medelråttor från skarphet eller tom genialitet är väldigt sällan talangen. Inte ens ideerna,originalitet eller att kunna behärska ett handtverk till fullo. Det spelar ingen roll om inte arbetskraften finns(om inte spökskrivarna gör jobbet dårå¨)
Andra egenskaper, de som skiljer, delar upp (hittar inte rätt ord här.. "agnarna från vetet"?! Högt från lågt?! Hagman från Dagerman?! Well,ni fattar)kan många gånger bli viktigare. ARBETET. Slitet. Discpilinen. Rutinen. Envisheten. (Detta kan även appliceras på andra kreativa områden, såklart). Jag tror man kommer minst lika långt på att "vilja/kämpa & arbeta som inihelvetesjävlamycket!" som om "Jag är jävligt grym på att skriva, och jag gör det ganska ofta typ".
Eller nåt..
Anonymous: Jag är lite rädd för att du har alldeles rätt, tyvärr.
per k; Vet du, jag hittade inte dig i telefonboken, har du någon aning om vad det kan bero på?
"Jag lägger i snitt två till tre minuter på en bloggtext, kort som lång, och fem till femton på en skönlitterär A4"
Bastard... Det är rätt starkt att du kan klämma ur dig de inläggen på några minuter.
d: Starkt? Lathet är inte starkt.
Jag är inte här in blanco. Med risk för att låta jante: du är begåvad men detta bloginlägg var bara för pretto. Kan ju faktiskt vara så, att dina texter skulle vara sjukt mkt sämre om du ansträngde dig mer. Eller inte. Hursomhelst, tycker jag denna blog är aningen ansträngd. Jag menar, ett par inlägg om dan som alla andas hybris...
Ps. Jag arbetade i 7 min med detta inlägg.
jake the snake: Jag säger ju det. "Jag pratade lätt pretentiöst ... ". Hintade inte det om att det skulle vara just pretentiöst.
"ett par inlägg om dan som alla andas hybris" vänder jag mig dock lite emot. Jag tycker inte att jag har hybris eller att det jag skriver andas sådan. Utveckla gärna det.
Gärna inte. Då skulle du bli sårad och ånyo förvandla bloggen till en "skära i armensajt". Och det vill vi ju inte.
Jake the snake: Om min hybris är så stor lär jag inte bli sårad. Kliv på.
Skicka en kommentar